Så länge det finns liv är det aldrig försent

Hejhej!

Sitter just nu och väntar på pizza som jag och pappa har beställt. Tycker jag förtjänar det nu haha. Vi var och lämnade av mamma på Landvetter förut, och jag grät som vanligt. Konstigt att jag alltid gör det, även fast det aldrig har dröjt många veckor innan jag träffat min kära mamma igen. Känns lite jobbigt att hon har åkt och inte är med mig här i Sverige dom två sista veckorna. Men å andra sida så känns det väldigt bra att hon är på Filippinerna och tar emot mig och är med mig dom två första veckorna där. Nej nu är pizzorna klara, men vi hörs! Puss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0