Sometimes you gotta step out from your bubble and remind yourself of all the things you can do better
I vintras och höstas var jag jätte excited över att få åka till Filippinerna. Var så glad och förväntansfull att jag knappt kunde tänka på något annat typ. Precis som det skulle vara. Nu på våren däremot har allt det här glada dock försvunnit och jag har istället nästan vart ledsen för att behöva lämna allt så snart. Det enda jag har tänk på nu är allt jag kommer sakna och hur lite tid jag har kvar.
Så nu dom senaste dagarna har jag fått påminna mig själv om varför jag gör det här. Försökt tänka på allt det där roliga som jag faktiskt vill uppleva. Och det funkade, för nu har det här glada, förväntansfulla sakta men säkert kommit smygandes tillbaka.. Nu känns det t.o.m lite pirrigt också. Men det är bra, för det är så det ska vara.
Tror inte riktigt jag har vågat tillåta mig själv att vara glad över detta det senaste. Allt det här "nej snart åker du, fatta vad lite tid det är kvar, lämna oss inte" har fått mig att få dåligt samvete över dom som jag lämnar. Missförstå mig inte nu, det är inte så att det är fel av er att säga så, det är bara jag som är lite konstig och hanterar det på helt fel sätt. Nu för tiden får jag nämligen dåligt samvete konstant och det stiger mig över huvudet, inte bra. Men i alla fall, tror inte jag har vågat tillåta mig själv att vara glad för att jag känner mig taskig mot dom jag lämnar. Jag vill liksom inte ta någon förgiven så då har jag bara tänkt på hur mycket dom betyder för mig vilket resulterar hur mycket jag kommer sakna. Men det är ju dumt att gå runt och känna sig taskig för att man lämnar folk bakom när jag ändå kommer fullfölja det. Jag menar antingen "slutar" man att vara taskig och skiter i att åka eller så tänker man lite på sig själv istället och på hur kul man kommer ha. Jag har liksom gått och vart ledsen hela våren över allt jag kommer lämna istället för att vara glad över äventyret jag har framför mig. Jag menar hur sjukt låter inte det? Man måste ju blicka framåt och ta vara på alla fina chanser man får här i livet. Tänk hur många som skulle vilja uppleva något sånt här men som inte kan det, och så sitter jag här och är inte ens glad över det?! Det är ju helt sjukt.
Grejen är den att jag skulle ju aldrig kunna tänka mig att ställa in den här resan. För sanningen är ju den att det inte finns någonting i hela världen som jag vill mer än detta just nu. Så därför har jag nu påmint mig själv om varför jag vill göra det och allt det roliga jag har framför mig. Sagt till mig själv att blicka framåt och inte bakåt. Tillåtit mig själv att vara glad. Bara en tidsfråga innan jag blir lika exalterad som Jag var i vintras. Plus att jag lämnar ingen här. Jag lämnar inte en enda människa. Jag åker bara på en liten längre resa, men jag kommer tillbaka. Jag kommer tillbaka och då kommer jag krama sönder varenda en av er! Och Viber och Skype är nutidens räddning. Stackars dom som levde på stenåldern haha.
Och fyfan vad kul jag ska ha!! Har ju egentligen en jättekul grej jag kommer få vara med om kom jag på nu, men det kan jag tyvärr inte berätta än. Så det får ni helt enkelt läsa om när det blir aktuellt! Funderar förrästen på att göra en videoblogg, för det är så kul att se sånt på andra bloggar. Men jag vet inte, skulle kännas så töntigt att sitta och prata med sig själv haha.. Får tänka på det! PUSSS
Så Coola Vi Är!<3
åh Lilly, vilken fin text.
Jag måste bara säga att jag kände precis likadant som du känner nu innan jag åkte till Sverige. Jag hade till och med bråkat med min tvillingsyster för att jag bara pratade om mitt utbytesår och Sverige hela tiden eftersom jag såg fram emot min resa så himla mycket. Hon blev arg på mig för att hon trodde att jag skulle lämna henne. Men kom ihåg att säga till dina kompisar att det inte är sant, du kommer ju tillbaka! Kom ihåg också att de inte förstår det du kommer att uppleva där och därför är det också svårt för dem att se dig så glad. Det är en fantastisk upplevelse du kommer att uppleva där och man måste vara modig för att göra det, det är inte alla! :) De ska bara stanna där de är och fortsätta sitt vanliga liv. Men DU du kommer att uppleva något väldigt speciellt och oförglömligt, det kan jag lova. Det kommer aldrig att ångra dig och det är bra att du är så positiv. Det ska förändra ditt liv och ditt perspektiv om massa saker. Du får se det själv. Jag hoppas att du ska blogga massa så att jag får läsa vad som händer med dig efter det året :) jag kommer att sakna dig och cheerleading med dig. Njuta av dina sista dagar i Sverige och kom ihåg att det inte blir alltid lätt men det är värt det! :)))
PS: jag inser nu jag skrev massa saker fel men jag är trött så du får ursäkta mig :D <3
