Life isn't measured by the number of breaths we take, but by the moments that takes our breath away
God kväll Filippinerna och god morgon Sverige!
Hoppas alla där ute mår bra, för det gör jag. Kommer ni ihåg sist jag skrev här och jag grubblade massor? Precis som jag anade så varade det bara ett par dagar och nu är jag på toppen av berg- och dalbanan igen. Vilket jag egentligen har varit enda sedan jag kom hit. Skillnaden är bara att allting bara blir bättre och bättre. Liksom, när du redan trodde att du var på toppen av berg- och dalbanan, så går det bara ännu mer uppför.
Fast ne, nu ljög jag lite. En gång så storgrät jag faktiskt och önskade att jag vara hemma i sverige mer än någonting. Ville bara ta första bästa flyg hem liksom. Så blev det när jag fick reda på att mamma låg på sjukhus och var sjukis. Notera att det bara har hänt en gång dock! Och det varade bara ett antal timmar. Världens bästa mamma, du förtjänar det bästa.
Anyways. Idag skulle jag åka till angeles där DFA finns. Några sorts myndigheter som inte finns här i tarlac. Meningen var att jag skulle fixa mitt filippinska pass så att jag ska kunna resa utan problem. Men precis när vi har kommit igenom vägtullarna och nästan är framme så kommer jag på att jag har glömt både legitimation och födelsebevis hemma. Vilket är något man måste ha. Smart lilly, väldigt smart!
Det får vara allt för ikväll för nu kan jag inte blogga mer. Vi hörs bloggen! XOXO
