För det finaste jag har är minnena med dig och dom kommer alltid leva kvar

Jag saknar att rida. Saknar att kämpa och saknar att se förändringen. Saknar att vara tvungen att gå ut till stallet varje dag hur trött eller dåligt man än mår. Saknar hoppträningarna varje måndag. Saknar hur du bara rusar iväg som en kanonkula och saknar hur jag måste kämpa för att det ska gå lugnt. Saknar dressyr i paddocken. Saknar hur du sträcker ut hela halsen och frustar när du får långa tyglar efter man galopperat ute i skogen. Saknar att stå och gosa i stallet och saknar när du putter på mig med ditt huvud för att du vill att jag ska klia dig mer. Saknar hur du står och somnar ute i solen när jag kliar dig i pannluggen. Saknar vintern med dig, saknar att rida genom orörd snö. Saknar våren när man står ute i solen och borstar. Saknar när isen smälter och man hör vattnet rinna genom bäcken och man känner att våren är påväg. Saknar att alla årstider är så mycket vackrare från hästryggen. Saknar världens bästa ponny. För du kommer alltid vara världens finaste och bästaste, älskade Trixie 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0