So what if it hurts me? So what if I break down? So what if this world just throws me off the edge My feet run out of ground?

Just nu är jag vid det stadiet när tanken på mitt kommande utbytesår bara gör att jag får ont i magen. Jag känner mig inte alls lika excited längre. Det känns bara jobbigt. Väldigt jobbigt faktiskt. Det är inte det att jag inte vill åka, för det vill jag. Men jag ska vara borta ett år. ETT ÅR. Inser ni hur länge det är eller? Jag ska vara borta från min mamma och pappa i ett helt år. Mamma som stolt tittar på mig, ler sitt riktiga mamma-leende, drar in mig i sin famn och pussar mig på huvudet. Pappa som gör sina söta flinminer, kisar mot mig och talar om att jag är det bästa som finns. Dom två leendena är det finaste som finns på denna jord, det är det absolut bästa jag vet. Jag mår som bäst när jag ser att mina föräldrar gör det. När jag vet att dom ler på grund av mig. Hur ska jag klara mig utan det ett helt år? Vad ska jag göra när jag bara vill känna mig som en liten treåring och krypa upp i mammas och pappas famn? Börjar nästan gråta bara jag tänker på det.



Det är tre månader kvar innan skolavslutningen. Direkt efter skolavslutningen är det tänkt att jag ska åka till Filippinerna. Tre månader. Inser ni hur lite tid det är och hur fort tiden går? Jag har tre månader på mig att umgås med alla människor jag älskar mest. Jag har tre månader kvar med mina föräldrar, mina syskon, min bästa vän. Min bästa vän, hur ska jag klara mig utan henne? Jag har inga kompisar på Filippinerna. Och även om jag skulle ha det, så är dom inte Frida.



Så nej, jag längtar inte. Jag längtar inte alls tills jag ska åka här i från. För just nu kan jag inte tänka på något annat än alla jag kommer att sakna. Vill bara frysa tiden här och nu och njuta av allt underbart jag har. Men samtidigt vill jag absolut inte göra det här året efter trean heller, jag vill göra det nu efter tvåan. Man vill ha sin bit av kakan men man vill äta den med. Sometimes you just gotta choose. Sometimes you just need to be strong and take a chance. Btw varför låter allt så mycket bättre på engelska?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0