Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon
Hej bloggen!
Det går segt med pappersfixandet som behövs för att jag ska komma iväg. Riktigt segt faktiskt. Börjar bli orolig för att vi inte ska hinna fixa det, börjar bli orolig för att stå i flera månader utan något riktigt svar på om det går igenom eller inte. Men på ett sätt är jag ändå säker, för jag tror på att allting löser sig i slutändan. Bara man verkligen vill så.
Okej något som är relaterat till Filippinerna då. Igår var jag på ett välgörenhets event! Nu i vintras var det ju en naturkatastrof på södra Filippinerna och massvis av människor miste sina liv. Tusentals människor miste sina hem och allt de ägde. Det spelade ingen roll om man var rik eller fattig för översvämningen tog allt. Har sett massa bilder och videoklipp från det och det hugger verkligen i bröstet när jag ser det och man känner hur ögonen sakta men säkert blir alldeles våta. Det är så hemskt och det finns så många människor här i världen som det är så otroligt synd om. Jag tror verkligen att vi underskattar allt vi har och att vi aldrig riktigt kommer förstå hur det är för alla miljontals människor som lider här på vår jord.
Det går segt med pappersfixandet som behövs för att jag ska komma iväg. Riktigt segt faktiskt. Börjar bli orolig för att vi inte ska hinna fixa det, börjar bli orolig för att stå i flera månader utan något riktigt svar på om det går igenom eller inte. Men på ett sätt är jag ändå säker, för jag tror på att allting löser sig i slutändan. Bara man verkligen vill så.
Okej något som är relaterat till Filippinerna då. Igår var jag på ett välgörenhets event! Nu i vintras var det ju en naturkatastrof på södra Filippinerna och massvis av människor miste sina liv. Tusentals människor miste sina hem och allt de ägde. Det spelade ingen roll om man var rik eller fattig för översvämningen tog allt. Har sett massa bilder och videoklipp från det och det hugger verkligen i bröstet när jag ser det och man känner hur ögonen sakta men säkert blir alldeles våta. Det är så hemskt och det finns så många människor här i världen som det är så otroligt synd om. Jag tror verkligen att vi underskattar allt vi har och att vi aldrig riktigt kommer förstå hur det är för alla miljontals människor som lider här på vår jord.
Anyways, det var som sagt ett Filippinskt välgörenhets event här i Göteborg för att stödja de oskyldiga människor som gick miste om så mycket.. Pengarna som man betalade och köpte saker för under eventet går till dom drabbade på Filippinerna. Det känns bra att ha varit en del i det hela och hjälpt till även om det inte var jättemycket. Känslan när man vet att man gör något som kan hjälpa någon annan som har det svårt, även om det bara är lite, ja den är obeskrivlig. Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon.
http://www.staypositive.me/
I'm bulletproof, nothing to lose
Ni vet jag sa ju att jag hade tappat bort mitt pass? Jag har hittat det nu! Hittade det häromdagen i en av alla flyttlådor som var full med massa gosedjur.. Hmm kanske inte riktigt passar in där? Aja där märker man hur bra jag är på att packa. Men nu är det inte så mycket papper kvar, det som fattas nu är födelsebevis och äktenskapsbevis plus fylla i alla de papper vi redan har. Det fixar vi :)
Okej, något som inte alls har med denna bloggen att göra.. Jag köpte ett nytt objektiv till kameran igår! Så jag kunde ju inte låta bli att testa att ta lite bilder med det. Och det har faktiskt blivit lite dåligt med bilder här på senaste.. Så ni får ta del av tre testbilder ;)
Köpte en ny fin rosa väckarklocka igår också (+ massa andra saker), men det hör ju inte riktigt hit.. Haha
Objektivet :)
För det finaste jag har är minnena med dig och dom kommer alltid leva kvar
Jag saknar att rida. Saknar att kämpa och saknar att se förändringen. Saknar att vara tvungen att gå ut till stallet varje dag hur trött eller dåligt man än mår. Saknar hoppträningarna varje måndag. Saknar hur du bara rusar iväg som en kanonkula och saknar hur jag måste kämpa för att det ska gå lugnt. Saknar dressyr i paddocken. Saknar hur du sträcker ut hela halsen och frustar när du får långa tyglar efter man galopperat ute i skogen. Saknar att stå och gosa i stallet och saknar när du putter på mig med ditt huvud för att du vill att jag ska klia dig mer. Saknar hur du står och somnar ute i solen när jag kliar dig i pannluggen. Saknar vintern med dig, saknar att rida genom orörd snö. Saknar våren när man står ute i solen och borstar. Saknar när isen smälter och man hör vattnet rinna genom bäcken och man känner att våren är påväg. Saknar att alla årstider är så mycket vackrare från hästryggen. Saknar världens bästa ponny. För du kommer alltid vara världens finaste och bästaste, älskade Trixie ♥
Real girls aren't perfect, perfect girls aren't real
Kul att jag har vart sjuk typ hela veckan. Kul att alla mina grejer är hos pappa och jag är hemma hos mamma. Kul att mitt pass som jag har tappat bort är någonstans hos pappa. Kul att jag behöver det där passet för att alla papper till Filippinerna ska bli klara. Kul att jag inte har fått någonting gjort på hela veckan bara för den där dumma febern. Kul att pappa kommer få damp när får reda på att jag har slarvat bort mitt pass. Kul att jag har mensvärk. Kul att det är massa snö utanför fönstret. Allt är verkligen jättekul just nu, otroligt kul!
'
Living without risking anything is like risking not to live
Så nu vet vi att jag inte behöver ansöka om filippinskt medborgarskap. Eftersom att mamma är filippin från början (inte längre enligt papper dock) så är det enda jag behöver göra att registrera min födelse i Filippinerna. Alltså jag är ju född här i Sverige, och då behöver jag registrera det i Filippinerna. Om jag gör det och registreringen går igenom så ska allt lösa sig.
Låter ju enkelt och bra. Dock är det inte lika enkelt. Det är typ 4 olika sorters papper som ska fram på engelska från myndigheterna här i Sverige, plus bilder. Inte nog med det, det ska vara 3 kopior av allt också och när det är klart ska alla papper godkännas av något som heter Notarios Publicus eller något sånt där. När dom i sin tur har godkänt alla papper (dvs OM dom gör det) så ska allt skickas till Filippinska ambassaden i stockholm. Så kommer papprerna mellanlanda och checkas av där i någon vecka. Sen kommer dom skicka allt till NSO i Filippinerna där det tar minst 3 månader innan man får ett slutgiltigt svar på om allt godkänns. Tänk om det blir något fel på vägen och det inte godkänns då? Då känns det ju som att det kommer bli ganska så mycket panik om att skaffa fram rätt papper och visum för att jag ens ska kunna komma iväg. Åååh panik. Tiden går för fort. Stanna upp lite så jag kan få tid att fixa allt!!
Låter ju enkelt och bra. Dock är det inte lika enkelt. Det är typ 4 olika sorters papper som ska fram på engelska från myndigheterna här i Sverige, plus bilder. Inte nog med det, det ska vara 3 kopior av allt också och när det är klart ska alla papper godkännas av något som heter Notarios Publicus eller något sånt där. När dom i sin tur har godkänt alla papper (dvs OM dom gör det) så ska allt skickas till Filippinska ambassaden i stockholm. Så kommer papprerna mellanlanda och checkas av där i någon vecka. Sen kommer dom skicka allt till NSO i Filippinerna där det tar minst 3 månader innan man får ett slutgiltigt svar på om allt godkänns. Tänk om det blir något fel på vägen och det inte godkänns då? Då känns det ju som att det kommer bli ganska så mycket panik om att skaffa fram rätt papper och visum för att jag ens ska kunna komma iväg. Åååh panik. Tiden går för fort. Stanna upp lite så jag kan få tid att fixa allt!!
Mamma, min syster på Filippinerna och jag.
haha när jag skriver min syster, så är det oftast aldrig samma syster jag menar ifall ni undrar. Jag har ju en syster som bor här i Sverige, en som bor i Norge och en som bor på Filippinerna. Men mina tre bröder bor här i Sverige allihopa.
If it's something you really want, you'll find a way. If it's not, you'll find an excuse
Har precis bokat flygbiljetter! Inte till Filippinerna dock utan till Norge.. Ska dit i några dagar på sportlovet och hälsa på min syster och hennes familj :) Dom brukar alltid komma till Sverige några veckor på sommaren, men eftersom att jag inte kommer vara hemma då så kommer jag ju inte kunna träffa dom.. Antagligen kommer jag ju åka till Filippinerna direkt efter skolavslutningen i sommar och sen är jag borta ett år. Så får passa på att åka och träffa norskarna nu när jag kan! Ska bli kul, saknar dom såå.
Jag och min syster som bor i Norge. Bilden är väldigt gammal vilket ni antagligen ser haha :)
White beach, boracay
Min syster såg detta i tidningen metro idag. Tyckte det var lite kul så var bara tvungen att sno hennes bild och visa er.
Och nu, lite bilder tagna från google så ni kan få se hur det ser ut på boracay, Filippinerna.
Och nu tänker ni "men shit dom där bilderna är ju bara såå redigerade, finns inget som är så fint i verkligheten". Fine. Men min syster, hennes man och deras lilla dotter var där i våras. Dom tyckte verkligen att det var jättevackert där och att bilder inte gjorde det rättvist. Att det var mycket finare i verkligheten än det var på deras (egna) bilder. Hemma hos dom här i Sverige har dom helt vit sand i en skål som prydnad. Kommer ihåg när dom visade mig sanden och den var bara såå len och vit. Den sanden är från boracay. Snodde några bilder på facebook från deras resa i våras, så ni kan få se några helt oredigerade bilder från boracay.
Systers bebis i vagnen. Checka in bakgrunden.
En till bild på bebisen. Ser ni hur rent vattnet är? Ser typ ut att vara i en pool ju. Men icke, det där är i havet det.
Rätt så fint va? ;) Dit ska jag definitivt åka!
Rätt så fint va? ;) Dit ska jag definitivt åka!
Just det, fick ju en systemkamera i julklapp! Så nu kommer jag kunna ta massa fina bilder under året på Filippinerna. Toppen!
Mer information om visum
Hej!
Kom hem från gymmet för ett litet tag sen. Duktigt va? Har ju "schemafri" dag på onsdagar så ingen skola för min del idag :)
Anyways, idag har vi pratat med filippinska ambassaden och min kusin på Filippinerna. Tydligen är visum nästintill uteslutet för min del. Finns inget visum som gäller för ett år förutom student visum men det är jag för ung för. Och vanliga temporära visum gäller inte så länge som ett år. Dessutom så kommer man inte in på vilken skola man vill med vanligt visum. Det är nästan bara skolor i huvudstaden Manila som tar emot utbytesstudenter med visum.
Problemet är att jag inte vill studera i Manila, jag vill bo i den staden där min syster bor. Så den enda lösningen verkar vara att ansöka om dubbelt medborgarskap. Alltså bli filippinsk medborgare också, inte bara vara svensk. Jag vill ju verkligen göra det här så det får väl bli så då.
Så om jag blir filippinsk medborgare också.. Antar att jag inte kan kalla mig utbytesstudent då? Kanske borde ändra det som står här på bloggen då? Men vad ska jag då kalla mig.. Ett år på Filippinerna bara? Hahah. Får tänka på det ;)
Random bild från i somras. Kändes typ som om jag skulle bränna rumpan på den där rutschkanan, den var såå varm bara för att solen låg på haha
'
Hur kommer det sig att du vill åka på utbytesår? Och varför just till Filippinerna? Varför inte USA? Eller London?
Det är en fråga jag har hört som jag kan tänka mig att många undrar över. Eftersom att mamma är filippinsk, och pappa är svensk så är jag hälften hälften. Skulle någon fråga mig vilket jag var skulle jag däremot säga svensk. Jag känner mig helt enkelt mycket mer som en svensk än som en filippin. Det är ju inte så konstigt heller, jag är ju född och uppvuxen här i Sverige. Det svenska livet är det ända livet jag känner.
Jag har vart i Filippinerna två gånger tidigare. En gång när jag var 5 år, och en gång nu i somras. Men första gången var jag så liten och det minns jag inte mycket av så det räknar jag inte lika mycket. Min mamma har under hela mitt liv regelbundet åkt ner till Filippinerna. Varje gång har jag fått frågan "gumman vill du inte följa med till filippinerna?". Svaret var alltid nej. Förra vintern när mamma ställde frågan blev svaret som vanligt nej. Kommer inte exakt ihåg varför jag inte ville. Tror inte jag såg någon anledning med det, varför ska jag åka till filippinerna liksom? Sola och bada kan jag göra här med.
Men i maj förra året, 3 veckor innan mamma skulle resa till Filippinerna - då ändrade jag mig. Då lät det istället "Mamma, pappa, jag vill också åka till Filippinerna..". Så blev det också. Jag var där i 3 veckor. Och jag överdriver inte när jag säger att dom där 3 veckorna kändes som 1. Jag frågade mig själv varför jag i hela friden inte hade följt med hit tidigare. Tyvärr fick jag inget vettigt svar. Bestämde mig då för att be pappa att få åka tillbaka till filippinerna över jullovet i december, men när jag kom hem förstod jag att det inte var någon idé.
Tillbaka i Sverige så kände jag 3 personer som skulle åka på utbytesår till USA i slutet av sommaren. Började maniskt följa deras bloggar och kände ett styng av avundsjuka. Att åka på språkresa eller utbytesår var ju något jag faktiskt alltid hade velat göra.
Började tänka över det lite mer. Klart det går att åka på utbytesår till andra länder än USA? Kollade upp det och hittade utbytesorganisationen AFS, som erbjöd utbytesår även till Filippinerna. Efterbeställde broschyrer och ställde massa frågor. Tänkte att det här måste jag ju bara göra. Kollade sedan upp det ännu mer och kom fram till att jag faktiskt kunde åka på utbytesår till Filippinerna utan hjälp av någon organisation. Tack vare kopplingen jag har till landet borde vi ju kunna fixa detta utan organisation. Kom fram till att det kändes bäst och tryggast.
Pratade med mamma och pappa. Fick först ett ja av pappa och nej av mamma, men mamma gick snart över till ja-sidan hon också. Dom har aldrig hindrat mig när det har funnits saker jag har velat göra, alltid stöttat och funnits där för mig genom allt. Världens bästa föräldrar har jag! ♥
Men varför Filippinerna då? Varför inte USA? Eller London? För mig är frågan enkel. Jag vill inte åka till USA som alla andra gör. Anledningen är för att det känns som om jag har en till sida av mig som jag inte vet så mycket om. Jag är ju halvt svensk och halvt filippinsk, och jag känner att jag vet precis hur det är att vara svensk och leva ett svenskt liv. Men jag är halvt filippinsk också ju, och vad vet jag om det? Inte mycket. Jag vill få känna på hur folk lever där nere. Jag vill få en liten glimt av hur det var för mamma och mina syskon att leva och växa upp. Jag vill veta mer om den där sidan av mig som jag inte vet. För att ta igen alla de där åren jag envist sagt nej ;)
Första gången jag var i Filippinerna, 5 år gammal.
I somras när jag var på Filippinerna. Jag, mamma, min syster, och min systers yngsta dotter.
Första informationen om visum
Man ser inte så mycket för jag fick förminska det ganska mycket för att det skulle få plats i inlägget.. Men där har ni den första informationen om visum som jag har fått, kom till min inkorg för några dagar sen!
På tisdag ska min kusin i Filippinerna åka och prata med två skolor åt mig. Jag har ju redan kommit in på en skola som heter AMA Computer College, men vi tänkte höra med två till för att ha lite att jämföra och välja mellan. På onsdag får jag besked om vad skolorna har sagt!
The Philippines?
Som ni antagligen redan vet så ska jag i juni åka på ett utbytesår till Filippinerna. Eftersom att det är ett land man inte så oftar talar om, ett land som är ganska okänt om man tex. jämför med USA, så tänkte jag börja med att berätta lite om Filippinerna för er.
Filippinerna ligger i sydöstra asien och var kontinentens första demokrati. Landet är världens tolfte folkrikaste land och huvudstaden i Filippinerna är världens elfte mest folkrika stadsområde. Engelska och det filippinska språket tagalog är två officiella språk. Under många år styrdes Filippinerna av spanjorer och sedan av amerikaner, vilket har lett till att landets lagar och kulturer har fått många olika influenser.
Filippinerna består av över 7000 öar och av dessa är ca 5000 bebodda. Det finns 3 stycken stora huvudöar och dessa heter Luzon, Palawan och Mindanao.
De två bilderna ovan är på huvudstaden Manila. Inte den vackraste synen direkt, på den andra bilder ser det väldigt.. Fullt ut? Haha. Ca 15 miljoner människor bor det i den här staden. I hela sverige bor det ca 9 miljoner, så det bor alltså ca 6 miljoner människor mer i Filippinernas huvudstad än vad det gör i hela Sverige. Lite skillnad om man säger så.
