www.stayglorious.wordpress.com
Ny blogg!
Sötaste saken någonsin!
Titta vad jag fick av bästa pojkvännen!
If it's meant to be, it will be
Hejsan svejsan allihopa!
Klockan är halv 9 här och jag vaknade typ precis för en stund sen. Sitter här i köket och har precis ätit massa vattenmelon, gott va? Hehe.
Det är faktiskt sommarlov här nu, vi fick sommarlov igår. Kändes så konstigt igår när jag satt och vek alla mina skoluniformer för att sedan lägga undan dom. Alla skoluniformer som jag har gått runt i nästan varje dag sen jag kom hit. Skoluniformerna som jag många gånger har varit så himla trött på. Men jag vet att när jag kommer hem så kommer det bli en utav alla små saker jag kommer sakna.
Något annat jag kommer ihåg från början av min tid här var när folk pratade om sommar och vinter i landet. Som nu te.x. är det sommarlov. Själv tyckte jag det lät helkonstigt eftersom att det för oss svenskar är sommar året runt i ett sånt här land. Men nu när jag har bott här såpass länge så är det så naturligt att urskilja årstiderna. Nu är det vår här, 34 grader i skuggan. Och varmare kommer det bli, speciellt i April för det är den varmaste sommarmånaden här. Det är därför skolornas sommarlov är under dessa månader för det blir liksom för varmt för att gå i skolan haha. Sen drar skolan igång i Juni igen. Men det blir inget mer för mig. Känns lite sorgligt.
Nu ska jag iallafall bädda min säng, plocka undan lite saker och äta. Sen ska jag duscha och åka in till stan. Vi hörs! Pusspuss
Lilla Lilly just nu. Håret har blivit längre och kinderna tjockare!
Wherever you go just always remember, that you got a home for now and forever
Hej bloggisen!
Vet ni vad? Egentligen skulle jag vilja ta bort den här bloggen och bara ha en normal vanlig ny och fin blogg. För denna är så ful och likaså bloggens namn. Men för att hålla hela den här resan iordning så ska jag också fortsätta med denna bloggen genom hela resan. Skaffar en vanlig blogg när jag kommer hem igen istället.
Idag har jag vart i den där staden angeles igen för att fixa mitt pass. Vet inte riktigt hur det kommer sig att jag skriver här efter varje gång jag har gjort det haha. Kanske är det för att det varje gång påminner mig om att denna resan har ett slut vilket bloggen i det stora hela handlar om. Min resa till filippinerna från början till slut. För allting har sitt slut, eller hur?
I vilket fall som hellst så fick jag inget gjort idag heller. För tydligen så är inte ens mitt filippinska medborgarskap klart än utan jag måste åka till Manila och fixa det. Orkar inte med Manila det är så överbefolkat och jobbigt, haha. Men men, min syster ska åka till manila nästa vecka för hon ska på intervju på norska ambassaden, så jag hänger nog på henne då. Måste bara ringa emigrationsverket först och boka tid nästa vecka. Glöm inte det nu Lilly!
Life isn't measured by the number of breaths we take, but by the moments that takes our breath away
God kväll Filippinerna och god morgon Sverige!
Hoppas alla där ute mår bra, för det gör jag. Kommer ni ihåg sist jag skrev här och jag grubblade massor? Precis som jag anade så varade det bara ett par dagar och nu är jag på toppen av berg- och dalbanan igen. Vilket jag egentligen har varit enda sedan jag kom hit. Skillnaden är bara att allting bara blir bättre och bättre. Liksom, när du redan trodde att du var på toppen av berg- och dalbanan, så går det bara ännu mer uppför.
Fast ne, nu ljög jag lite. En gång så storgrät jag faktiskt och önskade att jag vara hemma i sverige mer än någonting. Ville bara ta första bästa flyg hem liksom. Så blev det när jag fick reda på att mamma låg på sjukhus och var sjukis. Notera att det bara har hänt en gång dock! Och det varade bara ett antal timmar. Världens bästa mamma, du förtjänar det bästa.
Anyways. Idag skulle jag åka till angeles där DFA finns. Några sorts myndigheter som inte finns här i tarlac. Meningen var att jag skulle fixa mitt filippinska pass så att jag ska kunna resa utan problem. Men precis när vi har kommit igenom vägtullarna och nästan är framme så kommer jag på att jag har glömt både legitimation och födelsebevis hemma. Vilket är något man måste ha. Smart lilly, väldigt smart!
Det får vara allt för ikväll för nu kan jag inte blogga mer. Vi hörs bloggen! XOXO
DEN TJUGOANDRA FEBRUARI TVÅTUSENTRETTON
HEJ BLOGGEN. Kommer ni ihåg mig? Hehe
Jag kan ju börja med att säga att jag lever och mår toppen och allt är bra och ja.. Vet inte riktigt vart jag ska börja för jag slutade ju bara blogga och det har hänt så mycket sen dess. I alla fall, så läste jag precis igenom den här bloggen precis. Läste igenom alla inlägg från innan jag lämnade sverige och fick massa flashbacks. Insåg att dagar som jag helt hade glömt bort kom tillbaka och jag kunde minnas dom som om det vore igår bara genom att läsa om det. Känslor som jag helt hade glömt bort att jag hade kom tillbaka. Ja jag liksom insåg varför jag ens började blogga. För att komma ihåg, och ha något att se tillbaka på när allt det här är över. För allting har sitt slut, eller hur?
Jag insåg också att alla dagar jag beskrev i detalj vad jag hade gjort var så tråkiga att läsa igenom. Så det ska jag inte göra om. Om det inte är så att det är något väldigt speciellt jag vill minnas. Eller jag ska försöka i alla fall. Men framför allt så ska jag börja blogga igen för min egen skull. Återigen, för att ha något att se tillbaka på. Dessutom så hade jag nästan glömt hur skönt det är skriva av sig.
Jag insåg också att alla dagar jag beskrev i detalj vad jag hade gjort var så tråkiga att läsa igenom. Så det ska jag inte göra om. Om det inte är så att det är något väldigt speciellt jag vill minnas. Eller jag ska försöka i alla fall. Men framför allt så ska jag börja blogga igen för min egen skull. Återigen, för att ha något att se tillbaka på. Dessutom så hade jag nästan glömt hur skönt det är skriva av sig.
Som sagt, det jag själv tyckte var mest intressant att läsa om var alla känslor jag hade. Så hur känner sig Lilly nu? Hon känner som så att hon är så glad över allt hon har och allt hon har fått uppleva och att hon uppskattar allt i sitt liv så obeskrivligt mycket. Men samtidigt känner hon att hon börjar få lite ångest och sitter och tänker alldeles för mycket precis som hon brukade göra förr. Kanske var det därför hon helt plötsligt hittade tillbaka hit? Nej nu ska jag sluta prata om mig själv i tredje person även fast jag tycker det är väldigt kul haha. Lingonveckan är nära och det är därför jag ligger här och tänker och grubblar massa. Jag känner liksom mig själv så jag vet vad det beror på som tur är haha. Enda skillnaden är att detta är första gången det har hänt sen jag landade på denna sidan av jordklotet. Börjar få ångest över att tiden går så fort och att hemkomsten närmar sig med stormsteg. Vill liksom inte åka hem än. Jag vet att det egentligen är långt kvar men ändå.
Egentligen är det ju inte så att jag vill stanna här förevigt heller. Men jag vill verkligen inte åka hem heller. Huvudet är så rörigt och jag vet inte vad jag vill. Allt jag vet är att allting bara är så himla bra just nu och jag önskar att jag kunde pausa tiden. Men den här resan var bara sagd ett år och det är så det ska förbli det är så jag vill ha det. Ändå vill jag inte åka här ifrån. Vill inte åka hem till tråkiga Sverige. Rörigt va? Vill bara inte att året ska ta slut redan liksom. Men samtidigt ska det också bli skönt att komma hem, hitta sig själv igen och ta reda på vad jag vill göra i livet. Den där Lilly som bara tänker idag, här och nu är som bortblåst nu. Och det var den Lilly som skrev här sist. Det är så otroligt mycket som har ändrats verkligen.
En annan stor fråga är också vad som är "hem" egentligen. Hemma är ju här. Men samtidigt är hemma i Sverige. Och samtidigt så känns det fortfarande som om hemma är på landet. Också väldigt rörigt. Allting känns så himla rörigt nu bara. Men samtidigt är jag också så lycklig nu. Fast det var jag ju förut med. Lycklig på olika sätt bara.
En annan sak jag måste säga är att, jag vet vad dom två bästa besluten i mitt har varit hittils. Det första - att flytta till tibro. Det andra - att leva det här året på filippinerna. Dom största och läskigaste besluten i ditt liv, kommer vara alltid vara dom bästa. Ju läskigare och större utmaning det är, desto bättre. För det är dom erfarenheterna som förändrar dig mest. Som får dig att växa mest. Jag är så glad ändå att jag är så rörig och vill så mycket. Byter skolor hit och dit flyttar mellan städer och länder. Jag är så glad att jag inte hela tiden har följt strömmen och bara gjort vad jag förväntas att göra. För det här är jag, och jag är stolt över att vara jag, trivs med att vara jag. Och det är något jag önskar för alla er där ute också. Så har ni någosin chansen att ta ett stort läskigt beslut, tveka inte - ta det.
Be nice to everyone you meet, they are fighting a battle you know nothing about
Hejhej Sverige!
Hur är läget? Bra hoppas jag för med Lilly är det toppeen. Känner mig lite duktig nu faktiskt för det var inte många dagar sen jag bloggade sist haha. Framsteg!
Min dag har i alla fall sett ut som så att jag har varit i skolan. Förvånande va? När jag slutade skolan regnade det så jag åkte hem direkt. Men när jeepneyn närmade sig balibago (där jag bor) så blev det stopp i trafiken. Alla fordon stod helt stilla och bildade en lång kö. Och det var knappt 1 km från vårt hus. Det visade sig i alla fall att det hade vart ett väldans oväder här i balibago så det hade rasat träd över vägen, därav stoppet i trafiken. Så jag ringde min syster som kom och hämtade mig med moped för mindre fordon kunde fortfarande komma förbi. Min syster berättade att det hade vart helt svart på himlen, att träd och antennar hade rasat. Så det hade vart storm och regnat massor. När jag kom hem så var hela dörren till huset blöt och smutsig och strömmen fortfarande borta. Men ah, nu är allting som vanligt igen :)
Jag nämde ju jeepneyn här ovan. Ni kanske undrar vad det är? Så lilla Lilly ska visa er :) hehe.
Jag nämde ju jeepneyn här ovan. Ni kanske undrar vad det är? Så lilla Lilly ska visa er :) hehe.
Det här är en jeepney. Funkar ungefär som kollektivtrafik här. Istället för att ta bussen eller spårvagnen in till stan som ni gör, så kan man här ta jeepneyn in till stan. Bussar här åker man bara om man ska åka långt bort, typ till en annan stad eller så tillexempel. Bussar är till för långfärdsresor. Tog den här lilla texten från internet för att det var en så bra och exakt beskrivning av hur jeepneys funkar: "gå på där bak - skicka fram pengar via passageraren bredvid till föraren som skickar eventuell växel tillbaka - när du vill gå av banka i taket eller säg "para"." Jeepneys åker jag när jag åker hem från skolan, om inte min systers man hämtar mig med våran tricykle.
Tricykle då? Vad är det kanske ni undrar? Haha
Det här är en tricykle. Dom flesta har ju hört talas om thailands tuktuks. Tricykles motsvarar thailands tuktuks. Funkar som en taxi, du vinkar till dig tricykeln, som kommer och hämtar dig och sen kör dig dit du vill. Detta anses vara "finare" än att åka jeepney då du har en egen chaufför, åker ensam och då detta kostar några kronor mer. Såna här åker jag på morgonen när jag ska till skolan. Oftast så kör min systers man mig till skolan med våran tricykle, men ibland går jag bara ut runt hörnet och vinkar till mig en. Det går ju fortare att åka en sådan här då den kommer hämtar dig och kör dig raka vägen dit du vill. Jeepneyn måste du gå till (typ som att gå till bussen) och sedan stannar den ju på många ställen också eftersom att andra ska på och av (precis som en buss alltså haha).
Så ja, nu kanske ni har lärt er liite mer om Filippinerna? Haha. Men detta får vara allt för idag hörni, vi hörs! Puss!
Go for whatever that makes you happy
Heeej bloggen!
Long time no see kan man säga haha. Ni kanske undrar vart jag har tagit vägen och om jag fortfarande lever och så? Och jag kan meddela er att det gör jag! Haha. Slutade blogga för att jag helt plötsligt fick så mycket att göra. Hade fullt upp hela tiden så när jag väl fick en liten ledig stund kände jag inte direkt för att spendera den här. Men men, nu ska jag försöka börja blogga lite oftare iallafall :) Lovar dock inget. Haha.
Det har hänt så mycket sen sist så jag vet inte ens vart jag ska börja. Eller hur jag ska förklara. Men jag kan säga er att jag har det jättebra här. Helt toppen haha. Skolan går bra, eller ah skolarbetet går väl lite sisådär men själva skolan är bra. Har fått många kompisar och har kul hela tiden. Har även hunnit få några få "närmare" vänner eller vad man ska säga vilket är väldigt skönt. Skönt att det finns sådana jag har lärt känna på djupet också som man verkligen kan prata med.
Suddig bild på mig och några klasskompisar i våra skoluniformer
Samtidigt som allt är kul, skönt och så mycket mer avslappnat här så är det samtidigt så strikt. Folk är verkligen så himla konservativa här. Blir ju väldigt annorlunda när man inte är van vid det. Men det är intressant att uppleva det med. Intressant att lära sig hur och varför dom tänker och gör som dom gör.
Egentligen är det väl inte sådär jättekul för er att veta alla detaljer, som övernattningar, olika köpcenter/mall eller glamorösa 18-årskalas. Så därför vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Men som sagt, jag mår bra och har det super. De senaste veckorna har jag gått runt med ett leende på läpparna näst intill hela tiden haha. Ja, någon får mig att le och känna mig speciell. Och det är ju lite kul haha. Nej men jag ska faktiskt försöka blogga oftare och försöka dela med mig mer av mitt liv här, för jag är säker på att det här inlägget inte gjorde er så värst mycket klokare haha.
Klockan är snart 1 på natten här nu och jag är supertrött. Som tur är så är det röd dag imorgon så ingen skola för min del. Förresten ni i Sverige har nog precis börjat skolan nu va? Nej nu måste jag sluta skriva. Sovdags för min del. Vi hörs, puss!
A day without laughter is a day wasted
Vet ni vad? Jag satt och filmade mig själv förut, skulle göra en videoblogg. Men det är något fel på min dator så hela filmen blev snabbspolad haha. Eller ah antagligen är det bara jag som inte fattar hur man ändrar inställningarna. Men ah så det blir ingen videoblogg, det var ju lite synd för er haha ;)
Just det, jag ska ha väggord (heter det så?) ovanför min säng, men jag kan inte bestämma mig vilket utav dessa två citat jag vill ha..
We can still live happily ever after
eller
Don't dream your life, live your dream
Vilket skulle ni valt?
Perspective is everything
Heeej på er! Hur står det till? Här är det bra i alla fall. Klockan är just nu halv 2 här, solen skiner och det är sjuuukt varmt som vanligt. Sitter inne framför en fläkt men svettas ändå. Haha fräscht. Men ja det är sanningen ;)
Så idag är det söndag. Ska in till stan någon gång under dagen och ta reda på hur man laddar mobilen med fria sms och samtal i en månad. För hittils har jag laddat mobilen med pengar varje dag men det vill jag inte göra. Här är det normalt att fylla på mobilen med 15 peso (filippinska valutan) och få fria sms. Det går att fylla på månadsvis också men det är ingen här som vet hur man gör det så därför ska vi åka in till stan sen. Jag vill permanenta mina ögonfransar också men plånboken börjar bli väldigt tunn så vi får väl se hur det blir med det haha..
I torsdags var jag i skolan som vanligt. Efter skolan åkta jag och några klasskompisar till SM igen för att köpa ett par skor som jag hade tittat på dagen innan. Hade dock inte med mig tillräckligt med pengar så min syster kom med mer. Efter det åkte vi hem. Sen målade jag naglarna, åt mat, tittade på tv, pluggade och sov. Haha intressant va?
I fredags var jag också i skolan. Efter skolan var jag så trött så jag somnade. Sen vaknade jag igen och var inne hos grannarna och tittade på tv. Ja det var väl allt i fredags haha.
Igår så åkte vi till mina kusiner som bor i staden Guimba, ligger ungefär en timma härifrån Tarlac. Vi var där och bara umgicks med dom och åt massa mat. Har ju inte träffat dom sen förra året.
Hittils idag har jag bara hunnit sova, äta frukost, suttit lite framför datorn och städat mitt rum. Eller mitt provisoriska rum. Vårt hus är ju nämligen uppdelat i två delar och den mindra delen är min, men det är fortfarande massa arbetare som håller på och målar väggar och tak så jag bor inne hos min syster sålänge. Det låter väldigt rörigt haha men jag kan göra en liten video och visa när allt är klart så ni får se. Nu ska jag försöka ringa pappsen. Vi hörs bloggen! Puss
Perspective is everything
Heeej på er! Hur står det till? Här är det bra i alla fall. Klockan är just nu halv 2 här, solen skiner och det är sjuuukt varmt som vanligt. Sitter inne framför en fläkt men svettas ändå. Haha fräscht. Men ja det är sanningen ;)
Så idag är det söndag. Ska in till stan någon gång under dagen och ta reda på hur man laddar mobilen med fria sms och samtal i en månad. För hittils har jag laddat mobilen med pengar varje dag men det vill jag inte göra. Här är det normalt att fylla på mobilen med 15 peso (filippinska valutan) och få fria sms. Det går att fylla på månadsvis också men det är ingen här som vet hur man gör det så därför ska vi åka in till stan sen. Jag vill permanenta mina ögonfransar också men plånboken börjar bli väldigt tunn så vi får väl se hur det blir med det haha..
I torsdags var jag i skolan som vanligt. Efter skolan åkta jag och några klasskompisar till SM igen för att köpa ett par skor som jag hade tittat på dagen innan. Hade dock inte med mig tillräckligt med pengar så min syster kom med mer. Efter det åkte vi hem. Sen målade jag naglarna, åt mat, tittade på tv, pluggade och sov. Haha intressant va?
I fredags var jag också i skolan. Efter skolan var jag så trött så jag somnade. Sen vaknade jag igen och var inne hos grannarna och tittade på tv. Ja det var väl allt i fredags haha.
Igår så åkte vi till mina kusiner som bor i staden Guimba, ligger ungefär en timma härifrån Tarlac. Vi var där och bara umgicks med dom och åt massa mat. Har ju inte träffat dom sen förra året.
Hittils idag har jag bara hunnit sova, äta frukost, suttit lite framför datorn och städat mitt rum. Eller mitt provisoriska rum. Vårt hus är ju nämligen uppdelat i två delar och den mindra delen är min, men det är fortfarande massa arbetare som håller på och målar väggar och tak så jag bor inne hos min syster sålänge. Det låter väldigt rörigt haha men jag kan göra en liten video och visa när allt är klart så ni får se. Nu ska jag försöka ringa pappsen. Vi hörs bloggen! Puss
Varning för ett låååååångt inlägg
Heeeej Sverige!
Long time no see. Jag lovade mig själv innan jag åkte att jag skulle blogga varje dag. Även om jag bara skulle skriva en mening så skulle jag blogga varje dag. Men jag ska säga er att det är näst intill omöjligt. Jag kan inte skriva korta inlägg ofta för det blir aldrig kort för det händer hela tiden så mycket saker så jag kan bara inte korta ner det. Haha nu blev det världens längsta mening men aja. Det låter inte mycket på bloggen men det är bara för att jag inte orkar skriva ner allt jag egentligen vill skriva ner. Om jag skulle göra det skulle jag ju typ inte ha något annat liv förutom datorn och jag vill ju inte spendera alla mina dagar här framför datorn liksom. Men aja nu ska jag sluta babbla om et och berätta något istället.
Såå till att börja med så har mamma åkt hem till Sverige. Så nu är jag ensam här, buhuhuu :( Fast nej, det stämmer ju inte. Jag har ju min syster och hennes familj och dom är ju min familj också. Och min syster tar hand om mig precis som mamma gör. Låter som att jag är en liten bebis nu haha men så är inte fallet. Ska jag vara ärlig så känns det inte ens konstigt att mamma inte är här, än så länge. Det är klart att jag vill ha mamma här (mer än något annat) men vad jag menar är att jag har typ inte hunnit märka att hon är borta eller vad man ska säga. För dagarna går så fort och jag har fullt upp hela tiden.
I söndags så hade grannarna lite party party. Vet inte vad den sortens av "get together" kallas på varken filippinska eller svenska. Så jag försöker förklara istället - om någon vuxen fyller år, så lagar man massa mat och bjuder in grannar och vänner och bjuder dom på mat. Sedan drar man fram en stor kareoke maskin och massa öl och så sitter man och sjunger kareoke, äter mat och dricker öl hela kvällen. Haha låter lite konstigt kanske men det är nog bara.. ovanligt? För oss svenskar. Människor under 18 år dock, äter bara mat och sjunger kareoke. Och även om dom vuxna dricker, så är det aldrig så att dom super sig packade. Dom blir bara lulliga haha. Så i söndags fick jag inte mycket sömn alls.
Måndagen började med skola klockan 8. Kom till skolan och hade huvudvärk och trodde att det var för att jag inte hade hunnit äta frukost så jag gick och köpte en macka och chokladdryck. Kände mig dock bara sämre och sedan började jag frysa (notera att det är omöjligt för oss att frysa i detta landet!). Så något var ju uppenbarligen fel. Pannan var kokhet och ögonen sved. Så feber alltså. Ringde min syster och dom kom och hämtade mig. Åkte hem, åt medicin och sov sedan ett antal timmar. När jag sedan vaknade mådde jag bra igen.
Det var också i måndags som mamma åkte. I måndags natt (alltså tisdag morgon för er) lämnade vi av mamma vid busscentralen här i Tarlac och så tog mamma bussen in till huvudstaden Manila. Jag hade lovat min syster att inte gråta och ja det var nog första gången i hela mitt liv som jag inte grät när jag sa hejdå till mamma. Och ändå kommer detta vara den längsta perioden hittils i mitt liv som jag är ifrån mamma. Det var klart att det kom någon tår men jag storbölade inte som jag annars alltid gör haha. Och det är stort för mig! Så i måndags fick jag inte heller mycket sömn.
Vet inte riktigt varför jag går in på så många små tråkiga detaljer, det är ju det som gör att inläggen blir alldeles för långa! Men jag suger helt enkelt på att korta ner. Tillbaka till ämnet, i tisdags, alltså igår för mig, så var jag i skolan som vanligt. Slutade klockan 12 och då gick jag och några klasskompisar till jollibee och åt (berättar mer om vad jollibee är någon annan dag). Sedan gick vi till ett ställe där man kan kopiera papper. En lärare hade nämligen gett oss papper på det hon hade gått igenom under lektionen så vi kunde kopiera papperna. Här kopierar inte lärare upp papper åt dig utan det får du göra själv någonstans och själv betala för varje kopia. Men hela klassen (som är ca 30 st) ville ju ha kopiera så det blev lite rörigt, inte ens jag hängde med. Men på något sätt slutade det till sist med att jag skulle bjuda hela klassen på kopior. Gjorde ju inte mig någonting för det kostade bara ca 10 kr att kopiera upp 4 papper var till alla i klassen haha. När vi hade tagit kopior av papperna gick vi tillbaka till skolan för att ge tillbaka orginalen till läraren och för att jag skulle göra ett läxförhör jag missade i måndags. Dom tar läxförhör lika seriöst som prov här så det går inte an att missa ett läxförhör. Får du tex. mvg på alla prov men ig på alla läxförhör så får du ändå ig i ämnet. Och då är det läxförhör hela tiden också i alla ämnen, ofta oförberedda. Efter det gick vi till ett mall/köpcenter och hängde lite där haha. Sen åkte jag hem.
Idag, onsdag, var jag i skolan som vanligt igen. Hade ett läxförhör i ämnet filippinska och jag kunde inte svara på en enda fråga och det var ju tydligen väldigt allvarligt. Grejen är den att jag kan inte ens skriva på filippinska. Jag kan bara prata men jag kan ju inte alla ord heller. Så när vi sedan skulle skriva av tavlan så fattade jag typ ingenting av mina anteckningar. För fina formella ord på filippinska förstår jag inte. Jag kan liksom bara det vanliga talspråket och inte "fin" filippinska som man använder när man läser och skriver. Så det ämnet är bara bajs!
Men efter skolan åkte jag och dom jag hänger med i klassen till SM. Det är också ett mall/köpenter, fast det "finaste" mallet här i Tarlac eller vad man ska kalla det. Jag letade efter nya skor att ha till skolan hur länge som hellst men jag hittade inte det jag ville ha. I min skola har vi nämligen helvita skoluniformer och så måste vi ha svarta klackskor till. Mina klackskor är dock obekväma, fula och jobbiga att gå i så därför ville jag ha nya haha. Mina kompisar köpte grejer också men det behöver vi ju inte gå in på haha. Sedan, så köpte min ena kompis massa olika filippinska snacks och drickor till oss för att jag skulle få smaka på olika saker haha. Märker ni att det är väldigt vanligt att någon bjuder alla? Typ en kompis bjuder alla på något att äta, dricka eller att göra eller som att jag bjuder klassen på kopior av papper. Ah det är en pytteliten del av den filippinska traditionen i alla fall haha.
Sen kom min systers man och hämtade mig och jag åkte hem. När jag kom hem umgicks jag väl mest med familjen och åt middag. Sen gick jag in till grannarna som jag gör varje kväll för att kolla på min serie som går på tv varje vardagskväll. Jag kan se den inne hos oss också men det var någon dag förra veckan när den kanalen inte funkade på våran tv och då gick jag in till grannarna, så sen dess tittar jag på serien med grannarna varje kväll haha. Men min mamma (eller ah hela min familj) står hela den här familjen (alltså grannarna) väldigt nära så även om jag inte känner dom så bra än så är det ändå som om jag känner dom. Hahah svårt att förklara men fattar ni?
Vanligtvis brukar jag gå och lägga mig efter jag har vart inne hos grannarna och tittat på tv för att jag ska orka komma upp ur sängen nästa morgon, men idag satte jag mig framför datorn för att jag har en uppsats att skriva. Kom in till oss för över en timma sen men har fortfarande inte börjat på uppsatsen. Istället har jag suttit här vid datorn och bloggat typ haha. Så dåligt. Får inte dra till med samma gamla fula ovanor som jag har i Sverige. Måste verkligen göra mina assigments för annars får jag skämmas inför hela klassen och inför läraren och det är sjukt pinsamt. Skolar är ju så himla mycket mer seriös här!! Det är bara det att det är så svårt när precis allt blir på engelska. Jag hänger liksom inte med, kan inte hålla koncetrationen en hel dag med undevisning på engelska. Och sen ska allt jag skriver vara på antingen engelska eller filippinska också. Typ uppsatsen, den hade nog vart väldigt enkel om jag hade fått skriva på svenska. Men det får jag ju inte. Så ah, allt blir sjukt mycket svårare bara för att jag inte är van vid att allt är på engelska.
Men ah jag borde sova nu. Kommer vara så körd imorgon, och dagen efter också eftersom att jag kommer få sitta uppe hela natten imorgon istället och skriva den här dumma uppsatsen.
Här är två bilder från jollibee igår haha. Ni får mer bilder någon annan dag. Nu måste jag verkligen sova. Natti natti!
TRÖTT
Inte förens nu har jag haft en ledig stund för mig själv när jag inte har något att göra. Är egentligen sjukt trött och borde sova men gick och satte på datorn bara för att uppdatera här faktiskt. För jag vet själv när jag läste bloggar att jag tyckte det var dåligt när dom aldrig uppdaterade, tänkte att så lång tid kan det ju inte ta att bara skriva ett litet inlägg. Men det är betydligt mycker enklare sagt än gjort kan jag lova.
Men jag tänkte berätta lite om dom senaste dagarna. I söndags var vi och kollade på någon kyrklig sevärdhet eller vad man ska kalla det. Det var i alla fall väldigt stort och fint och mycket turister. Men ah, religiösa grejer är ju inte riktigt min grej om man säger så. Men jag tog lite bilder i alla fall som ni kan få se.
Sen i måndags så var vi i skolan "in rolled" mig som det heter, alltså typ något slutgiltigt "nu börjar jag skolan" och så skriver man under massa papper och betalar terminsavgiften. Vad vi gjorde mer än det i måndags.. Det kommer jag faktiskt inte ihåg haha.
Tisdag kommer jag ihåg dock! Det var ju dagen när jag började skolan. Började klockan halv 8 (!!!) på morgonen och var riktigt nervös. Det var inte en så kul första skoldag men jag kan inte direkt säga att det var dålig i alla fall. Kände mig som värsta utbölingen haha. För filippinarna här, är jag nämligen en "utlänning". Och här i den här staden, är dom inte vana vid utlänningar. Så jag kände mig så udda och utstirrad och det var bara vädligt pinsamt. Visst var det folk som pratade med mig och frågade massa saker men av någon anledning så var jag väldigt blyg och då kanske man inte är i sitt trevligaste och öppnaste jag heller.
Andra skoldagen däremot, onsdagen, var mycket bättre. Kom i alla fall hem från skolan och var glad haha. Andra skoldagen fick jag kompisar eller vad man ska säga, och det är dom jag fortfarande är med. Och ju mer dagar det går, desto bättre blir det. Efter idag till exempel känner jag att jag kan prata och vara med alla i klassen, och vi är ändå 30 stycken elever. Men alla är så mycket mer öppna och välkomnande mot nykomlingar här. Det är inte alls lika uppdelat och man dömer inte alls varandra på samma sätt som i Sverige. Här är det liksom mer att hela klassen är kompisar med varandra, och jag har ändå bara hunnit vara där i 4 dagar. Så det blir nog jättebra.
Jag har läxor hela tiden så efter skolan har jag knappt någon tid över alls. Grejen är att det kanske inte är så jobbiga läxor egentligen men det blir jobbigt för mig eftersom att all undervisning är på engelska och det blir så jobbigt när alla konstiga termer är på engelska. Har svårt att hänga med på lektionerna också. Sen har vi ju ett ämne som heter "filipino" också när vi ska skriva och allt sånt på filippinska, och herre jösses vad svårt det är. Visst att jag kan prata flytande filippinska, men det är en helt annan sak med undervisning på filippinska. Jag fattar ju ingenting haha. Men grannen hjälper mig med vissa läxor som tur är haha. Men det blir nog bättre och enklare med tiden när jag vänjer mig.
Nej vet ni vad, jag skjuter fram bilderna yttligare en gång. Är så trött så jag orkar inte sitta och gå igenom alla och bestämma vilka jag ska lägga upp. Går och lägger mig och sover nu. Berättar mer någon annan dag. Natti natti!
Fantasin till rubriker glömde jag i Sverige
Nu ni har det hänt grejer! Har inte haft tid att blogga faktiskt men idag var jag i skolan för första gången! Så himla pinsamt. Jag vet inte varför men jag blir så himla blyg här haha. Det är jag ju inte i Sverige. Men det är så himla pinsamt när alla bara stirrar på en precis som om dom sett ett spöke eller nåt, det blir för mycket blickar liksom. Berättar mer om hur skoldagen var och vad jag har gjort dom senaste dagarna lite senare, sitter nämligen och får pedikyr nu. Det känns också väldigt konstigt, känner mig som värsta utnyttjaren. Men det är ju normalt här så jag får väl vänja mig. Berättar mer om det senare också. Puss!
